|
Diskusjonstråd Se tråd i gallerivisning
-
En liten brandfackla.
I Norge är det januari året runt
Christian Daun är författare med stor matpassion. Har bl a skrivit kokboken Mitt barn äter allt samt Sveriges landskapsmåltider. Foto: Henrik Folkesson, Ordfront förlag
Januari är ungefär lika efterlängtad som en sillånubbemättad rap dagen efter julaftons excesser. Vid det här laget har vi förätit oss på löksill och Jansson, likaså har vi nyårslyxat klart med hummer och oxfilé. Nu stundar spiksoppa och glädjelöst gymmande. Det är en svensk tradition. Istället för oxfilé: oxveckor. Stoisk asketism just som mörkret utanför är som mest kompakt. Men hav förtröstan, svenska medborgare. Det går över. I Norge, kära läsare, där är det däremot januari året runt.
Anklagelseakten mot grannlandets matvanor kan göras lång: den groteska konsumtionen av svensk fryspizza, fäblessen för brunost, fårikål, römmegröt, pinnekött. För att inte tala om förekomsten av fruset potatismos …
Den norska torftigheten blir kanske aldrig mer beklämmande än i Karl Ove Knausgårds autofiktiva romansvit ”Min kamp”. Okryddad sönderkokt lax med kokt potatis, på var och varannan sida. Möjligtvis någon pliktskyldig grönsak till. Och Karl Oves barndomstrauma går i arv. När han själv blir pappa bjuder han barnen på hafsigt stekta fiskpanetter. Ja, snabbt som Björn Dählie ska det gå! Författaren vill ju återgå till skrivarlyan. Till skillnad från den framstår köket inte som någon skaparverkstad, snarare som en cell. Det enda intag som väcker någon sorts entusiasm är hans dagliga överdos av kaffe och cigaretter.
Ointresset förbluffar. Jag menar, Knausgård är ju så livsbejakande annars. Oansenliga vardagsdetaljer blir gnistrande poesi ur hans penna. En plastpåses dans genom grönt ishavsdjup, ja, till och med fiskmåsarna framstår som hänförande vidunder. Men i köket är alla sådana ansatser som bortblåsta. Här existerar ingen alkemi. Ingen förhöjning eller förädling. Här existerar blott fiskpanetter och en sönderkokt bukett broccoli. Det är inte matlagning, det är upphettning. Det är inte bara januari, det är permafrost.
Och börja inte tala om de satans räkorna! När The Knausgårds får främmande åker köperäkorna fram. Ofelbart. Rostbröd, aioli, vitt vin till det. Så hålls den knausgårdska ryggen fri, samtidigt som alla gäster blir nöjda.
Kanske är Karl Ove blott ett offer för sin miljö?
Matpakke, Norges lika utbredda som deprimerande sedvänja att äta medhavda mackor till lunch, går tillbaka till 1930-talets fattigår då landets regering försåg alla skolbarn med lunchsmörgås. Men nu är väl nödåren ändå över!? Trots att många förskräckta besökare utropat matpakke till världens objektivt sett tråkigaste lunch framhärdar norrbaggarna med sina erbarmliga mackor. Torftigheten har upphöjts till tradition, och sådana gillar norrmännen. Under eller okryddat mat är också kutym. Norska traktörer ursäktar sig gärna med att landets traditionella rätter minsann ska smaka av råvaran. Mm, men liiiite salt på skreien skulle kanske inte skada?
Här har vi ett oljeland som verkligen inte behöver äta sin sänghalm. Råvarutillgången är osedvanligt god, befolkningen köpstark. Så vad gör Norge? De exporterar kungskrabba och importerar svensk fryspizza.
Det är synd och skam. Norge är annars en hovleverantör. Av världsunik natur, fantastiska råvaror och kulturpersonligheter. Ibsen, Munch, Hamsun, Joachim Trier … Ja, och så Karl Ove då förstås. Men äta civiliserat kan Norge fortfarande inte. Inte skriva om mat heller.
Jeg snakker med Geir Skeie i ny og ne, og jeg sier at Norge har blandt verdens beste kokker og verdens beste råvarer på noen felt, allikevel så er norske mat-tradisjoner helt rævva... Han svarte at det var derfor vi hadde så gode kokker, fordi dem ikke var bundet til tradisjoner...
Men se rundt omkring på norske bord bord og griller sa jeg... og han bare ristet på hodet....
Du må bare holde kjeft!!!En liten brandfackla.
I Norge är det januari året runt
Christian Daun är författare med stor matpassion. Har bl a skrivit kokboken Mitt barn äter allt samt Sveriges landskapsmåltider. Foto: Henrik Folkesson, Ordfront förlag
Januari är ungefär lika efterlängtad som en sillånubbemättad rap dagen efter julaftons excesser. Vid det här laget har vi förätit oss på löksill och Jansson, likaså har vi nyårslyxat klart med hummer och oxfilé. Nu stundar spiksoppa och glädjelöst gymmande. Det är en svensk tradition. Istället för oxfilé: oxveckor. Stoisk asketism just som mörkret utanför är som mest kompakt. Men hav förtröstan, svenska medborgare. Det går över. I Norge, kära läsare, där är det däremot januari året runt.
Anklagelseakten mot grannlandets matvanor kan göras lång: den groteska konsumtionen av svensk fryspizza, fäblessen för brunost, fårikål, römmegröt, pinnekött. För att inte tala om förekomsten av fruset potatismos …
Den norska torftigheten blir kanske aldrig mer beklämmande än i Karl Ove Knausgårds autofiktiva romansvit ”Min kamp”. Okryddad sönderkokt lax med kokt potatis, på var och varannan sida. Möjligtvis någon pliktskyldig grönsak till. Och Karl Oves barndomstrauma går i arv. När han själv blir pappa bjuder han barnen på hafsigt stekta fiskpanetter. Ja, snabbt som Björn Dählie ska det gå! Författaren vill ju återgå till skrivarlyan. Till skillnad från den framstår köket inte som någon skaparverkstad, snarare som en cell. Det enda intag som väcker någon sorts entusiasm är hans dagliga överdos av kaffe och cigaretter.
Ointresset förbluffar. Jag menar, Knausgård är ju så livsbejakande annars. Oansenliga vardagsdetaljer blir gnistrande poesi ur hans penna. En plastpåses dans genom grönt ishavsdjup, ja, till och med fiskmåsarna framstår som hänförande vidunder. Men i köket är alla sådana ansatser som bortblåsta. Här existerar ingen alkemi. Ingen förhöjning eller förädling. Här existerar blott fiskpanetter och en sönderkokt bukett broccoli. Det är inte matlagning, det är upphettning. Det är inte bara januari, det är permafrost.
Och börja inte tala om de satans räkorna! När The Knausgårds får främmande åker köperäkorna fram. Ofelbart. Rostbröd, aioli, vitt vin till det. Så hålls den knausgårdska ryggen fri, samtidigt som alla gäster blir nöjda.
Kanske är Karl Ove blott ett offer för sin miljö?
Matpakke, Norges lika utbredda som deprimerande sedvänja att äta medhavda mackor till lunch, går tillbaka till 1930-talets fattigår då landets regering försåg alla skolbarn med lunchsmörgås. Men nu är väl nödåren ändå över!? Trots att många förskräckta besökare utropat matpakke till världens objektivt sett tråkigaste lunch framhärdar norrbaggarna med sina erbarmliga mackor. Torftigheten har upphöjts till tradition, och sådana gillar norrmännen. Under eller okryddat mat är också kutym. Norska traktörer ursäktar sig gärna med att landets traditionella rätter minsann ska smaka av råvaran. Mm, men liiiite salt på skreien skulle kanske inte skada?
Här har vi ett oljeland som verkligen inte behöver äta sin sänghalm. Råvarutillgången är osedvanligt god, befolkningen köpstark. Så vad gör Norge? De exporterar kungskrabba och importerar svensk fryspizza.
Det är synd och skam. Norge är annars en hovleverantör. Av världsunik natur, fantastiska råvaror och kulturpersonligheter. Ibsen, Munch, Hamsun, Joachim Trier … Ja, och så Karl Ove då förstås. Men äta civiliserat kan Norge fortfarande inte. Inte skriva om mat heller. SVENSKENES kulinariske bidrag her i verden er med unntak av løyrom... NADA! NIX!
Her er Norges første pizza
17. januar er den internasjonale pizza-dagen. Men når ble den aller første pizzaen stekt?
www.forskning.no
Du måste läsa på om Sveriges historia. Finns säkert på ett bibliotek även i Norge. Eller är den censurerad?De to minste litterære verk i Sverige; " Svenske krigshelter gjennom 500 år" og "Store svenske kokker"
Från bäst till sämst – så var krogåret 2024
Krogkommissionen. En avskalad sushiupplevelse var en av årets höjdpunkter medan en förvirrad restaurang på Östermalm blev ett av flera bottennapp.
www.dn.se
Lett å fortrenge at vi ble okkupert. Konvensjonen i Moss står det ikke mye om i norske historiebøker. Jeg var i Kanonhallen på Akershus og drakk champagne sammen med et par norske salatbærere i øverste klasse, og fikk en gjennomgang av svenskenes felttog mot Norge, som ble ledet av mannen hvis rytterstatue står foran slottet i Oslo.De to minste litterære verk i Sverige; " Svenske krigshelter gjennom 500 år" og "Store svenske kokker"
Konventionen i Moss – Wikipedia
sv.wikipedia.org
Slaget vid Kjølbergs bro – Wikipedia
sv.wikipedia.org
Da, @Sluket - syns jeg du skal sende en tanke til dronning Desideria av Norge og Sverige. Da marskalk Bernadotte ble adoptert av Kong Karl XIII, for senere å bli Karl XIV Johan, nektet hun å reise til Sverige. Det var for kaldt og utrivelig der, mente hun. Selv da Karl Johan ble kronet etter adoptivfarens død lot hun være å stille opp. "Jeg hater Sverige," sa hun.
MEN - til slutt, i 1823, dukket hun opp i Stockholm og inntok dronningtronen. Og det medførte at en skare franske kokker, bakere, slaktere og husholdersker også ble importert til Stockholm. Og matgleden det førte til var årsaken til at hennes barnebarn Oscar II beordret og åpnet Saluhallen på Östermalm. Uten den ville mine år i Stockholm vært fattigere.
Saluhallarne på Østermalm er kultur. Har spist mange lunsjer der. Og handlet mye på det andre stedet downtown... er det Høtorgshallen det heter? Mange fine butikker i kjelleren der. Kjøpte bl.a. villender der i noen år. Med hagl inkludert.
Apropos... som den gledes- og kultursprederen jeg er tok jeg for noen år siden en kamerat med for å besøke nettopp Saluhallarna...
What a bummer!!! Stengt for restaurering!!! De hadde satt opp midlertidig erstatning på plassen tvers over gata men selvsagt ikke det samme
Sant, sant, @Sluket
Eg blir ofte «provosert» over matprodusentene som hele tiden prøver seg på å «forfine» kjøtt til noe det ikke er. Nakkekoteletter av bog, osv
Spekeloftet skal dog ha det, det henger en cm pinne på hvert stykke
I dag går restene hit
Hjemmelagd lapskaus på kok litt senere i dag
Ps; Er det lov å spise lapskaus en lørdags kveld?🫣
Lapskaus er noe av det beste... og er nå blitt luksusmat da ekte vare innebærer mye manuelt arbeid! Elsker hjemmelaget lapskaus, både lys og mørk. Med hjemmebakt flatbrød til. Vokst opp med dette. Min søster jobbet noen år på Dampkjøkkenet og Samson og var god til å lage dette men orker dessverre ikke lenger
Så joda, lapskaus på lørdag er 100% innafor!! Husk å ta oppi en raus smørklatt i hver tallerken rett før servering...
Sist redigert:
"Lapsus" er god mat.. .gjerne med rester av pinnekjøtt eller fenalår.... -
Laster inn…
Diskusjonstråd Se tråd i gallerivisning
-
Laster inn…