Insomnium - Helsingfors, The Circus - 2014-05-10
Här kommer lite bilder och intryck från gårdagens event i Helsingfors eller
om man skall kalla det ’reseskildring’.
Bildkvalitén är väl lite si och
så ibland men tanken är god
Vi fick stiga upp tidigt på lördagens morgon för att hinna till flyget och det
blev en lång dag i Helsingfors i väntan på att hotellrummet skulle bli tillgängligt.
21-årige sonen hade uppenbara problem och slocknade i soffan på ett kafé.
Dataspels-nördar har uppenbarligen en fysiskt tung livsstil
Slutligen blev dock dags att ta sig till konserten och det var inte svårt att
hitta, det var skyltat lite här och var.
Inte ens pölsemannen kunde få oss på villospår
Första förbandet, Kuolemanlaakso, hade precis dragit igång när vi äntrade lokalen
Blytung death/doom-metal med massa energi, definitivt ett bra live-band.
Andra förbandet, Shear, var mest en gäspning och satte inga musikaliska spår hos mig.
Stilen var väl en mix av power/gothic/symphonic-metal med en del ’speed’. Fanns några
tunga, snabba partier som höll kvalité men de var för få. Dessutom hade sångerskan
inte rösten med sig denna kväll. Hon hade också långa finska monologer mellan några låtar.
Lät som en programledare för finska barnprogrammen
Strax efter klockan 22 var det äntligen dags för Insomnium. Trycket från publiken steg
dramatiskt, andades förväntningar i luften.
Med nya albumet i ryggen var inledningen given, ’The Primeval Dark’. Mäktigt inledningsspår som
suggestivt bygger upp stämningen. Rysningarna kändes i ryggraden och tanken som kom var;
”Nu jävlar blir det åka av” och så blev det.
Precis som på albumet kom sedan ’While We Sleep’, trycket och energin var brutal både på scen
och bland publiken. Märktes att de spelade på hemmaplan och ville ge allt.
Set-listan präglades självklart av nya albumet. Helt förståligt men jag hade gärna sett några
fler ’gamla’ låtar. Fast trycket under låten Ephemeral kan jag inte klaga på, har knappast upplevt
något liknande.
Tyvärr sviktade ljudet då och då, om det berodde på lokalen eller tekniken är svårt att säga.
Spelglädjen var det dock inget fel på, hela bandet gav absolut 100% plus lite till. Att lyssna
till ett finskt band i Finland har dock den nackdelen att man inte får med sig allt ’mellan-snack’,
kiitos uppfattade jag i alla fall
Fanns inga döda stunder under hela konserten, makalöst drag och tyngd. Jag hade utan tvekan klarat
många timmar utan att tröttna.
Här är ett lite kort smakprov på övergången till kvällens avslutning, ’Weighed Down With Sorrow’,
det magnifika avslutningsspåret på albumet Across The Dark.
Hoppar över en betygssättning, en alltför subjektiv företeelse men kan väl säga så här;
Om ljudet hade varit med till fullo hade jag nog haft svårt att somna många nätter framöver.
Vill någon se bättre bilder så finns det ett antal här:
https://www.facebook.com/JussiRatilainenPhotography
//Janne