Ukens vintagekjøp?
- Trådstarter el_mariachi
- Startdato
Diskusjonstråd Se tråd i gallerivisning
-
- Ble medlem
- 29.12.2013
- Innlegg
- 291
- Antall liker
- 69
JBN CR 8080 SE från senare delen av 70-talet. Ovanlig...
Importerades till Sverige av JBN Elektronik i Örnsköldsvik. Man hade även discomixers, en equalizer och högtalare på programmet.
448 kr inkl frakt från Tradera.
I Västtyskland hette den Lustre.
Fler bilder på JBN CR 8080 SE.
Imponerande yttre design med svart eloxerad front och äkta valnötsfaner.
Konstruktionen är inte lika imponerande. Basic ac-konstruktion med kvasikomplementär utgång.
JBN står för Jan Bertil Näslund.
Detta hittade jag i Handelsregistret. Han registrerade tydligen firman i maj 1971; eller rättare sagt; han bytte namn på en firma som han redan hade; och det nya namnet blev JBN Elektronik Jan Näslund.
I dag sysslar man tydligen med fastigheter:
http://www.jbn.se/fastigheter/
Sist redigert:
Det är nog riktigt...
Men på kretskorten står det ”Cometro”. I en diskussion på tyska Hifi-Forum.de, menar man att OEM-tillverkaren hette Cometro El. Corp.
En sökning på webben ger inget, i alla fall inget som har med hifi att göra.
Marknadsfördes denna i Norge?
Denna såldes ju också i Tyskland med namnet Lustre. Man kan alltså utgå från att JBN, av någon OEM-tillverkare i Japan, köpt en helt färdig receiver och fått namnet JBN tryckt på fronten. Den är alltså inte konstruerad och tillverkad på beställning från JBN.
Sist redigert:Kjell; Jeg tror de få som evt. kom til Norge var hentet over grensa hos deg. Men Saba , derimot, var et meget godt utbredt merke her. Vi hadde ikke bare receiver derfra, men en meget god 26" TV også. Midt i den tida hele Sverige brukte 20" Luxor. Som den Albert og Hebbe skar hull i veggen for å dele påOg halvparten hver av bilførerne hadde hhv. Volvo og Saab. Fjernkontrollene til eldre Luxor TV ble ofte kalt Kalkulatoren her hjemme -pga sin størrelse.Sist redigert:
JBN -receivern fanns tydligen med minst tre olika namn.
Här är den som Eagle AA 30 i annonser från Spanien och UK.
Sist redigert:
Det var under 70-talet tydligen inte helt ovanligt att europeiska importörer helt enkelt bara köpte en färdig konstruktion från någon japansk OEM-tillverkare och tryckte sitt namn på den.
Det mest kända exemplet är väl denna:
Vis vedlegget 495949
Gold Star 754 (såldes i Sverige)
Vis vedlegget 495950
Gold Star GSA 8500 (jämför Pioneer SA 8500)
Vis vedlegget 495951
Universum (såldes hos stormarknaden Quelle i Tyskland)
Vis vedlegget 495952
Universum
Jag vet att den finns under minst ett annat namn: "Asuki":
http://www.hifisentralen.no/forumet/vintageavdelingen/56331-samma-receiver-tre-olika-namn.htmlKjell: Vanlig , det. Spesielt i Tyskland. Universum var tysk, vet du. På den tida var jo også Korea i elektronikklærefasen, sammen med Japan. Som inhemsk Chi-Fi er idag. Så se ikke bort fra at det KAN stå Made In Korea på den GoldStar ( dagens LG)-boksen. Enten det eller den ble kjøpt inn og rebrandet.Sist redigert:
Jo, Gold Star är tillverkad i Sydkorea.Kjell: ... og er fortsatt- under LG-logo- meget populært i Norge. På TV-fronten har hhv Samsung og LG sammen halvparten av markedet. (For meg er det ganske så uforståelig) . De resterende 50% deles mellom japanske og europeiske merker. That´s the Chaebol system for you..Sist redigert:Jeg kjøpte for en liten stund siden min andre Sansui GX-II rack. Denne gang var den også stappet med komponenter; AU og TU-919, SE-7 EQ, Audiotimer, kassettspiller mm. Fulgte til og med med noen småkule og overraskende gode LM-330 høyttalere også.
Detta köpte jag igår i Linköping:
En TR 220 G, och ett par svenska "Larson"-högtalare; L 360A; från 70-talet. Basen ( 8 tum) är riktad uppåt, diskanten framåt. Inspirerad av Carlsson-högtalarna.
Pris 300 kr för allt. Ett fynd...
Sist redigert:Kjell: Og hvordan låter de?
Det vet jag inte...
Det var vår yngsta dotter som köpte dem åt mig; hela anläggningen står fortfarande hemma hos henne och väntar på att jag ska åka dit och hämta den...
8)
Jag ber att få återkomma.
Sist redigert av en moderator:
Interessante høyttalere. TR220G derimot - utfra et lydmessig henseende....
Dual (i denne sammenheng mod 1225) var for så vidt en grei nok spiller, men forsterkeren var et heller "trist" kapittel.
Nja...
Det kan det nog råda delade meningar om.
TR 220 är ganska populär i Sverige. Den brukar kosta ca 700 kr.
^ Som med alt - delte meninger, og min mening er jo også høyst subjektiv, men med er objektivt tilsnitt. Jeg hadde på det meste 17 forskjellige Tandberg Receiver´s (samtlige nå solgt) der TR220 var en av de. Lydmessig var den og SS12 definitivt nederst på stigen.
TR220 var ikke en modell det ble solgt mye av i Norge. Ikke i forhold til forgjengeren (TR200) i hvertfall. SS12 solgte vesentlig mer en TR220, og årsaken var ikke bare det at SS12 også hadde AM.
Den fysiske størrelsen til TR220 må nok tilskrives noe av årsaken.
Uten å kjenne til det, eller å ha noe direkte belegg for å hevde så: Kan årsaken til at de konstruerte TR220 så "unødig" stor nettopp ha vært mulighetene for G- og GC variantene?Sist redigert:
Det var många år sedan jag hade en SS 12, men på tisdag ska jag köpa en.
Att TR 200 har mycket bättre återgivning än SS 12, har jag svårt att förstå. Om SS 12 befinner sig nederst, ja då borde även TR 200 göra det.
Förstärkardelen i dem är ju praktiskt taget identiska; effektstegsdelen är helt identisk; förstegs/tonkontrolldelen har mindre skillnader.
Vi hadde en Nordmende toppmatet VHS-spiller hjemme, og den var helt lik en Saba spiller, som onkelen min hadde, bare at Nordmende var sølvgrå, mens Saba var svart. Samme patent på fjernkontrollen også. Det var flere av disse mindre produsentene som hadde svært like modeller av både receivere, anlegg videospillere osv, med ørlite forskjeller i merking og design.
Johan-Kr
Eeeh....javel?
Ja och då borde ju inte SS 12 ha sämre återgivning än TR 200; eller med andra ord: då har TR 200 återgivning på lika låg nivå som SS 12.Kjell: Vilken gåva! Hu kjenner sin pappa, tydeligvis! Mht gjengivelse er det nok fysiske årsaker til forskjellen TR/SS. I Norge var det for en stor del Radionette og de kontinentale produsentene som laget kombinasjonssystemene. Tandberg eksporterte det meste av sine, men noen havna her hjemme også. Og som i dag: Jo flere funksjoner du ønsker i en enkelt boks, desto større er sjansen for kvalitetsforringelse.
Fenalaar: Nordmende og Dual var også godt utbredt her. I det hele tatt, tysk. Som på bilfronten. Regjeringen la til rette for et importnettverk lignende det noen få , større bilmerker har her idag. Typisk norsk mentalitet, altså. Stikkord: Tapetsering. Men i Hi-Fi-verdenen var det tilpasset slik at våre egne produsenter tjente på å selge til hjemmemarkedet. Og forbrukeren på å kjøpe norsk. Proteksjonisme, kalles det. Det hjalp jo også godt at de norske produsentene så svært alvorlig på Marconis lære. Norge laget på den tid verdens beste radiomottagere. Og TVene var heller ikke dårlige, selv om fargeversjonene lot vente på seg. Ville nok vært på linje med dagens B&O hvis norsk forretningsidé, -kompetanse, -rekruttering, marketing og den generelle utførelsen derav hadde kunnet redde merket. I Hi-Fi står jo tross alt også 4000-serien som en innstøpt påle, men det har lite med klassisk Tandberg å gjøre.Sist redigert:
Spør du meg, så er det vel flere ulikheter, enn likheter mellom de - rent bortsett fra at begge er Tandberg FM Receivers.
Og lydmessig - vel, sett de opp mot hverandre og ta en lytt selv
TR 200 deler noe av den typiske "vintage"-lydkarakteristikken til TR 1000/1010 og H10, og det gjør ikke SS 12.
Og - som kommentar til @Gjest´s innlegg nedenfor: Det har ikke bare med fast/utkobbelbar loudness å gjøre.Sist redigert:
- Ble medlem
- 12.09.2006
- Innlegg
- 6.112
- Antall liker
- 865
SS 11 og SS 12 har begge fast lodness. Den kan koples ut på TR 200. Derfor er det lettere å få god lyd fra TR 200.
Jag ska ju köpa en SS 12 på tisdag, och sedan kan jag ju jämföra.
Helt klart är dock att effektstegsdelen i TR 200 och SS 12 är identiska, så när som på något enstaka komponentvärde.
Försteg/tonkontrolldel är praktisk taget lika; men SS 12 har alltså s k fysiologisk loudness. Den minskar ju högre volym man har. Det gör den på TR 200 också, men där kan man alltså koppla bort den helt och hållet.
Den största skillanden mellan de båda är att SS 12 har RIAA med transistorer; TR 200 har en IC. Vilket som är bäst kan man säkert krångla länge om...
Power supply är något simplare i SS 12.
Tunerdelarna har jag inte jämfört.
Detta säger mig att de båda har mycket lika återgivningskaraktär. Om jag; när jag jämfört dem; INTE tycker att de låter snarlika; ska jag vara den förste att erkänna att jag hade fel...
SS 12
TR 200
^ Da blir det spennende å lese dine inntrykk. "Hang" en del på Norsk HiFiForum den gang Tandberg-interessen var høy, og jeg er langt fra å være alene om min oppfatning. Selvom deler av kretsløsninger og komponentverdier er tilnærmet like, så er det en del ulikheter mht komponentspesifikasjonene, og der ligger nok noe av årsaken.
Menar du att f eks motstånd eller kondensatorer från olika tillverkare "låter" olika?
Det får bli en ordentlig jämförande lyssning när jag köpt SS 12.
;D
Jeg får legge til (selv om vi er litt OT nå) at jeg har begrenset kunnskap om akkurat dette - og må dermed støtte meg på andres forklaringer til mine observasjoner og lytteopplevelser.
Husker tilbake til da de første Music Angel MA800XD forsterkerne kom til landet. Disse var mer eller mindre helt basert på bruk av gamle, brukte komponenter loddet ut av annen elektronikk, og de var mye både diskutert og omdiskutert. Til slutt ble det faktisk startet opp et helt eget forum primært for denne forsterkeren - i regi av KjellB. Ved ett tilfelle ble en slik forsterker bygget om og "oppgradert" med nye komponenter, med det resultat at den etter sigende fikk endret sin lydsignatur og karakteristikk "betraktelig".
Några gånger har jag testat komponentbyte och låtit mina hifi-bekanta lyssna.
Jag har skiftat f eks en transistor eller en elektrolytkondensator i den ena kanalen i en förstärkare. Jag har monterat en helt annan transistor (istället för f eks en BC 547 har jag monterat en japansk transistor) och en kondensator av annan tillverkning och dessutom med annat uF-värde. Därefter har mina bekanta fått lyssna, utan att veta i vilken kanal jag bytt transistor och kondensator. INGEN har lyckats höra i vilken kanal de "felaktiga" komponenterna sitter. ALLA har tyckt att bägge kanalerna låter lika.
Lyssningen har varit med både högtalare och hodetelefon.
Min uppfattning är att lydsignaturen hos f eks en förstärkare ligger i konstruktionen; inte i komponenterna. Det är helt meningslöst att byta till "bättre" kondenstorer, motstånd och transistorer.
När det gäller Kjell B, så har väl hans idéer omvärderats på senare år. Hans beskrivning av hur man "bygger om/modiferar" Huldra 10 till ett försteg, visade sig ju inte vara helt lyckad. Bl a jag själv, har ju i en tråd här på HFS visat på nackdelarna med en sådan modifiering.
^ For å presisere mht KjellB i mitt innlegg, så var han ikke involvert i den konkrete ombyggingen. Kun nevnt som initiativtaker til MA-Forum. Men, at han hadde en del egne, klare og bestemte meninger - å ja
I dag köpte jag en 3500X; 300 kr.
Ett fynd...
Renovering pågår...
;D
Dessutom har jag från tyska EBay köpt en tidskrift ”Jugend + Technik”; nr 9, september 1988.
Jag köpte den därför att man har en artikel om receivers och andra hifi-produkter.
Flera av de produkter som syns på bilderna, har jag i min samling. Tidskriften innehåller artiklar om all möjlig teknik.
Sist redigert:
Denne fikk jeg levert i går kvell till Scandic Ringsaker.
Jobbreise...
Besöker Ringsaker voksenpedagogisk Senter i Brumunddal. En skole med elever fra f eks Afghanistan, Syria & Afrika.
.
Tack, ja den är fin.
Och ja, jag läser tyska och pratar tyska på "turist-nivå"; jag klarar vardagliga samtal.
Tandberg 3500X; renovering av paneler. Mr Muscle, Svinto och teakolja.
Sist redigert: -
Laster inn…
Diskusjonstråd Se tråd i gallerivisning
-
Laster inn…