der står faktisk en masse når man søger på beveridge her på sentralen
Jag tackar och bugar och känner mig välkommen. Jag vill passa på att säga att mina konstruktionsprinciper innebär att högtalarnas reflexer från närstående vägg skall komma inom 1 milisekund. Det är 34 cm sträcka som ljudvågen max får färdas fram till vägg samt tillbaka. Då faller i princip alla högtalare bort utom Vissa av Steinway-Lyngdorfs modeller. Stig Carlssons OA-51 och OA-52 låg också nära. Stig Carlssons Kolbox hade andra konstruktionskriterier för mellanregistret i denna som han sedan övergav.
Om man även lägger in kriteriet att högtalaren skall sprida ljudet som en sfär och detta inklusive närliggande vägg, ja då kan högtalare inte se ut på så många olika sätt.
Jag vill också hålla med Peter Lyngdorf att om man inkluderar första reflex från väggar och golv i lyssningsrummet så finns det möjligheter att placera basmoduler på sådant sätt att direktljudet blir mer korrekt och rumsresonanser kan i viss mån undvikas. Då uppnås jämnaste tonkurva och bäst transientåtergivning i bostadsrum.
Jag hoppas att mitt inlägg inte uppfattas som reklam. Det är lite svårt att skriva en förklarande text utan att det uppfattas som reklam.
Jag kände Bo Hansson mycket väl sedan 70-talet. Jag var hemma hos honom vid flera tillfällen och han var även hos mig och lyssnade. Hans basåtergivning i sina jättebetonghorn var fenomenal. Jag minns en gång då han skulle visa vad riktig bas är. Då tog Bo fram en LP-skiva med en operett av Gilbert & Sullivan. det var en gammal LP på Decca. På denna skiva var det en manskör som skulle vara soldater och då alla i kören gjorde avstamp d v s gemensamt stampade i golvet på podiet så blev det hos Bo en bastransient som fick hela hans hus att gunga som om det vore jordbävning. Basen var helt distinkt och tog tag i husets betongfundament. Från den stunden blev all discobas överflödig i jämförelse. Bo visade med eftertryck var skåpet skall stå. (Det är ett svenskt ordspråk.) En annan sak med Bo Hanssons högtalare hemma var att han använde Lowthers Audiovectorhorn, men han placerade dessa så att de pekade mot lyssnaren och de var placerade på varsin sidovägg. en på den högra och en på den vänstra sidoväggen. Det är samma placering som Harold Beveridge hade med sina gamla Beveridge högtalare. Eftersom jag på 80-talet var distributör för Beveridges högtalare i Sverige, d v s strax efter Audio Nord, så var jag förtrogen med denna typ av högtalarplacering och vilka fördelar det har. Jag provade detta redan 1975/76 då jag hade OA-6 typ 1 och OA-116. Då blev jag varse om att det är så jag helst vill ha ljudet.
Som avslutning i detta inlägg vill jag säga, det går att åstadkomma liknande basåtergivning på musik som Bo Hansson hade, kanske inte fullt så brutalt så att hela huset sätts i rörelse inklusive betongfundamentet, men tillräckligt bra och detta med hyfsat små basmoduler som placeras på lämplig plats i rummet. Ha en bra dag.
Mvh
Peter