Poenget mitt akkurat her var Fagforbundets språkbruk, som etter min mening ligger på et veldig lavt nivå. Jeg er for privat initiativ her også forøvrig, men det var ikke poenget i denne sammenhengen.
Tror det også gjelder årets hjemmeværende-i-Norge ferie. Måtte fylle bensin for 1. gang i år. Nesten 100 kr for 4 liter på scooteren Jaja, et år til neste gang
Bensin Spania 1,7 euro
Bensin FrKrike 2,1 euro + avsindige bompenger Skjønne godt franskmenn som er harnisk på makronene..
Det svir nok bra for snittlønna i disse to landene
Viser vel bare at hvis man drar tidslinjen langt nok tilbake vil man alltids finne noe som ikke var som det skulle. Hvor lenge siden var eksempelet ditt, og hvor relevant er det egentlig i dag?
Et «ønsket» resultat som mulig konsekvens av (innvandring med påfølgende) ghettofisering.
Samme greia som Pride forkjemperne antagelig føler veldig på; de kjemper pr nå antagelig en tapt sak i verden, og Norge, fordi de er i mindretall.
Legg så til at når flertallet blir krenka (grunnet «agressiv» pride ordskifte) og reiser seg, hva skjer da?
Spennende tider
Edit Så fant jeg denne, den passer fint til samme sak
I tillegg til at de sprøytes 11-13 ganger i løpet av veksttiden, er det andre grunner til at nettopp disse jordbærene er kontroversielle.
Vi samarbeidet et par år med en produsent av sprøytefrie jordbær. Han brukte robot og dyrket i vekstmedium, likevel måtte han gi opp etter noen år, men jordbærene var veldig ettertraktede (og gode).
Antallet sprøyterunder angitt ovenfor er snittet for jordbærdyrking nå, mengdene er redusert ved hjelp av presisjonsmetoder, men jordsmonnet der man dyrker jordbær anses som farlig avfall pga mengdene som er brukt over tid, og styrken i de eldre sprøytemidlene. Et annet stort problem er selvsagt den repetitive monokulturen i jordbærdyrking. Det samme arealet brukes til den samme veksten, år etter år etter år.
Så Rödsgubbens jordgubbar kjører jeg kjapt forbi, når de tilbys av boder i veikanten her. Og det av flere grunner. Fra Bohuslänningen:
Vi har intervjuat en familj från Litauen om hur de upplevde arbetet på Rödsgubbens odlingar och intervjuat ägaren Hans Erik Lundin om företagets metoder. Detta är redigerade utdrag ur granskningen. Läs mer i dagens papperstidning och e-tidning.
FAMILJENS BERÄTTELSE: De tunga väskorna är fyllda med packning som ska räcka hela sommaren. De har fått veta att varken mat, bestick, eller sänglinnen finns att tillgå så allt är väl nedpackat. Det ska bli en sommar med hårt arbete och lite extra inkomster för Aurelija Smalioriene , 52, och hennes son Ovidijus Urlovskis, 28. Med sig har de lillebror på 15 år som Aurelija inte vill lämna ensam hemma i Litauen hela sommaren.
Det är fullt i alla rum de visas till i den ombyggda ladan. Någon skriker "vi är redan för många här, ge er iväg". En orolig känsla kommer smygande. Men känslan trängs bort, det är ju bara för en sommar. Aurelija packar upp och gör sig och yngste sonen lite hemmastadda i rummet med tre bäddar. De har haft tur, fått ett av de fina rummen i det vita stora boningshuset.
Hemma i soffan i Ovidijus studentlägenhet i Trollhättan kan Aurelija inte längre hålla tårarna tillbaka.
– Ingen kallade oss vid namn. Jag fick nummer 51 och min yngste son fick 55. Det blev våra namn från och med då, säger hon.
Ovidijus är ung och har god fysik. Han var beredd på hårt arbete men insåg snart att varken han eller hans mamma skulle lyckas plocka tillräckligt för att få en dräglig lön.
– Jag såg folk som kom springande med sina lådor, stressade av att inte hinna tillräckligt. Min mamma som är van vid mycket hårt arbete som städerska i Litauen kände sig plötsligt som en slav.
Han tar mod till sig och kliver in på ägaren, Hans Erik Lundins kontor. Med hög puls förklarar han hur han och hans familj upplever situationen och ber om att få sluta i förtid. Hans Erik ger honom 6 000 kronor i lön för familjens sammanlagt tre veckors heltidsarbete.
Hans Erik tillägger att han haft tvivel om att anställa Ovidijus från början, att han blivit försvenskad och inte längre klarar hårt arbete. Det enda Ovidius kan tänka på är att han nu skuldsatt sin familj och inte längre har något jobb.
ÄGAREN: "Horribla anklagelser, detta stämmer inte"
Det som den litauiska familjen berättar om stämmer inte. Det menar ägaren av Rödsgubben, Hans Erik Lundin.
– De framställer det som om vi skulle behandla människor som idioter, de som känner oss vet att det inte är sant, säger Hans Erik Lundin.
Hans Erik Lundin känner att det som familjen berättar om är högs subjektiva upplevelser som blir svåra att försvara sig emot.
– Detta är horribelt, det stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Och om någon utomstående var med oss ute på fälten en tid så skulle man se att det är en god och familjär stämning. Vissa av dem som jobbar hos mig har varit hos oss i tio år andra till och med längre. De återkommer år efter år för att de trivs.
– Jag kan bara hoppas att de här personerna hittar jobb som passar dem bättre. Alla hör inte hemma inom jordbruket, en del är helt enkelt på fel plats i sitt yrkesliv, säger han.
FÖRETAGET: En glad jordgubbe med ögon och ett brett leende. De flesta känner igen loggan som pryder det lilla jordgubbskaféet ute på Lyckans Gård i Hunnebostrand. En hemtrevlig plats i solen med lagom liv och rörelse runt om kring. En mysig stund med det familjedrivna vandrarhemmet till vänster.
Hans Erik Lundin levererar jordgubbar till Svinesund i norra Bohuslän så väl som till Mölndal utanför Göteborg. Sammanlagt rör det sig om närmare femtio återförsäljare och han har själv cirka 50 anställda som säljer från de egna stånden.
Hans Erik Lundin är bekymrad.
– Det roliga har liksom försvunnit, det är pressat i alla ändar. Min pojk satt här en hel dag för sex tillstånd från migrationsverket. Det finns liksom inga kryphål längre, säger han.
Hans Erik Lundin syftar på arbetstillstånden och de allt hårdare reglerna som Migrationsverket satt upp. Idag krävs tillstånd med på förhand angiven minimilön för varje arbetare som kommer från ett land utanför EU.
Efter ett antal bärskandaler i norra Sverige för något år sedan då flera hundra thailändska arbetare blev lurade på arbete och lön har medvetenheten ökat ytterligare.
– Det blir bara mer och mer regler och jag måste betala de satta minimilönerna per månad för att få personalen tillbaka nästa år, säger Hans Erik Lundin.
Hans Erik Lundins personal består till största delen av arbetare från Ukraina, men också från EU-länderna Litauen och Polen. Ingen svensk finns bland hans bärplockare.
– Det finns ingen svensk som vill ta ut sig på det viset, det är ett jävla skitjobb. Du kan ju tänka dig själv hur det är att krypa på knä en hel dag. Bara det räcker för en svensk.
LÅGA LÖNER: Rödsgubbens största kunder, Ica och Coop, kräver av sina leverantörer att deras anställda har avtalsenliga löner.
– I vissa fall kan jag ligga under de löner som kedjorna kräver, säger Hans Erik Lundin, ägare till Rödsgubben.
Hans Erik Lundin erkänner att han inte betalar de löner som han uppgett till Ica och Coop. Men i samma andetag säger han att det bara rör sig om några kronors skillnad.
– Jag betalar mina ungdomar bra, det skiljer kanske fyra kronor eller något på det jag betalar och den lön som fackets avtal anger, säger han.
Han säger att han helst inte anställer folk över 18 år av ekonomiska skäl.
– Enligt avtalet ska de ha runt 105 kronor i timmen. Det klarar inte jag.
Bohusläningen har åkt runt och träffat fyra försäljare i olika jordgubbsstånd i Uddevalla. Alla visade sig vara 18 år gamla. De säger att de tjänar mellan 75 och 90 kronor. Alltså mellan 33 kronor och 18 kronor lägre än vad som står i Handels generella kollektivavtal.
– Detta stämmer inte. Vi följer avtalet, säger Hans Erik Lundin.
På Ica och Coop är man överrens. Den jordgubbsleverantör som inte betalar avtalsenliga löner till sina anställda begår kontraktsbrott.
Hmmm, ja, det var nok noen sider der jeg ikke kjente til. Uansett, nå er jordbærene modne i egen hage, og de er så økologiske at det ikke engang er luket. Solardrevet dryppvanning fra egen brønn, bærnett over, og fruen selv som stikker ut og henter bær til frokosten. Fire forskjellige sorter for å forlenge sesongen. Behøver ikke Rödsgubbens bær med det første.
Vanskelig med jordbær, mye som kan gå galt og det er krevende å få dem godt til. Konvensjonell dyrking gjør også bruk av store mengder dyre innsatsmidler og det er behov for nærmest kontinuerlig oppfølging av avlilngen, for å se om den er utsatt for skadedyr, sopp, osv. Og det å få jordbærene opp i kurver er manuelt arbeid av typen "hva skjedde med korsryggen". Så jordbærbøndene importerer arbeidere som orker å stå i det og betaler dem så lite som mulig.
Forholdene på disse gårdene er ofte ekstremt kritikkverdige. Og plukkerne stikker ikke en bær i munnen uten at den er grundig vasket, og selv da ...
Lundin innrømmer at det er et helvete å jobbe på åkeren hans, og er avhengig av folk som setter seg på flyet fra andre land for å på dem plukket, og av at han slipper unna med å bryte regler og regulativ fra A til Å for å sitte igjen med noen kroner.
Sier som Else på Korsvold gård (som nå er til salgs - ligger på Hvaler, sjekk Finn):
"Jeg spiser ikke mat som produseres av folk som går med vernedrakt og gassmaske."
Konvensjonelle jordbær spiser jeg ikke, samme hvor de kommer fra.
Sist jeg kjøpte norske jordbær, som var i forrige uke, syns jeg de kanskje var litt smakløse. Heldigvis hadde jeg både sukker og fløte, men forekommer meg at de var søtere og smakte mer før. Eller så er det bare jeg som begynner å bli gammel.
Sist jeg kjøpte norske jordbær, som var i forrige uke, syns jeg de kanskje var litt smakløse. Heldigvis hadde jeg både sukker og fløte, men forekommer meg at de var søtere og smakte mer før. Eller så er det bare jeg som begynner å bli gammel.
Tenkte vel kanskje at det var noe sånt. De var store og røde og fine, men kanskje de hadde blitt modne for fort. Kanskje det har noe med klimaet å gjøre, at det blir varmt tidligere på året?
Ja, hvis du er 60-70 år gammel, er jeg fortsatt 11-21 år yngre enn deg, men jeg har merket at man blir mindre kresen på hva man putter inn i kroppen med alderen.
Tenkte vel kanskje at det var noe sånt. De var store og røde og fine, men kanskje de hadde blitt modne for fort. Kanskje det har noe med klimaet å gjøre, at det blir varmt tidligere på året?
Husker ikke hva de het som jeg kjøpte på Kiwi her, men de norske kostet en del mer enn de nederlandske. Vil tippe de kommer fra Lier eller kanskje Vestfold de man får lokalt.
Enahanda. Robbie Williams om norska chinostrenden: ”Häpnadsväckande”
UPPDATERAD IDAG 15:35PUBLICERAD IDAG 14:29
Ljusa byxor och vita skjortor överallt. Det är världsstjärnan Robbie Williams intryck efter en helg i Oslo.
– Robbie har helt rätt. De är överallt. Jag sitter i mina chinos just nu, säger Anders Kemp, stilskribent och reportagechef på norska Dagens Näringsliv.
Robbie Williams var på plats i den norska huvudstaden för en konsert under lördagen.
Dagen efter lade han upp ett inlägg på Instagram.
”På scen i går kväll nämnde jag att mängden vita/beigea chinos och vita överdelar i Oslo var häpnadsväckande. Som att de är statligt utfärdade eller liknande. När jag kom tillbaka till hotellet tillbringade jag 10 minuter på min balkong och dokumenterade det”
Samtidigt publicerade Williams 21 egentagna bilder på sammanlagt 28 män iklädda ljusa chinos. ”Otroligt påverkade av Sverige”
Observationen har rönt stor uppmärksamhet i Norge och Anders Kemp tycker att den är mitt i prick.
– Det är en ”perfect storm” för chinos just nu. Det man kallar en soss (snobb eller brat) är tillbaka i stilbilden här. Alla 15-16-åringar har lösa vita chinos i linne. Samtidigt kastar vanliga kontorsmän kavajen och går med ljusblå skjorta och beigea chinos. Lägg till att hipsterstilen gått in i en preppy-period. Men varför så många chinos just i Oslo?
– Vi är otroligt påverkade av Sverige. Det är en exponent för den svenska skärgårdsidyllen: drömmen om att vara i ett sommarhus i Halmstad och ha härliga byxor. Norrmän har alltid sett upp till svenskarna och nu går det inflation i svensk sommarstil. Gör Robbie Williams spaning lite ont?
– Ja lite, det finns något provinsiellt över det. Man tror man har hittat en bra look, så är man bara en del av en flock. Samtidigt är inte Robbie Williams själv någon stilikon längre. Det är ganska längesen han var en inspirerande kille rent visuellt. Jag tänker att man får ta det hela med ett leende. Bodde i ”fin-Oslo”
Modejournalisten Thea Roll Rakeng på Verdens Gang säger att det spelar viss roll att Robbie Williams lyxhotell låg i ett av Oslos finaste kvarter, Solli plass på västkanten.
– Det är en typisk look för västkanten i Oslo, man kan likna det vid Stureplan i Stockholm. Där signalerar man gärna att man är ”up and there”.
Viser vel bare at hvis man drar tidslinjen langt nok tilbake vil man alltids finne noe som ikke var som det skulle. Hvor lenge siden var eksempelet ditt, og hvor relevant er det egentlig i dag?
Det var vel en 8-10 år siden, sånn of the top of my head. Men det er uansett så "nytt" at det faktisk ikke skulle ha skjedd ut fra reglene og det man visste den gangen! Det bare viser at man ALDRI kan ta noe for gitt!
Når det gjelder kirurger som ikke vasket hendene så er det så lenge siden at det ikke var alment kjent blant leger at det å vaske hendene var et tema. Så det er fortsatt ikke et relevant eksempel.
Flere barn fra Vålerenga håndball skal ha blitt utsatt for rasistiske kommentarer i forbindelse med en håndballcup i Bø. Oslo-klubben har anmeldt hendelsen.
www.nrk.no
Hva feiler det folk... ufint, også mot barn i tillegg
For et par år siden var det en som pusset opp en låve rett borti gata her og startet selvbetjent gardsutsalg, grønnsaker, frukt, juice, etc., mye av det grønne selvdyrket. Betaling med VIPPS men problemet ble etter hvert at altfor mange ikke betalte så til slutt måtte han bare legge ned hele greia, utrolig synd da det var gode produkter. Så det er slik vi er, tipper det er de samme som tømmer korgene i butikken.
Mye rar oppførsel i butikker, for den som er observant. Jeg passerte fiskedisken en gang for lenge siden. Den var ubetjent akkurat da, bortsett fra en gammel dame som alternerte mellom å trykke på hver eneste fisk (for å se hvor ferske de var, antar jeg) og å tørke en svært rennende nese. Heldigvis er jeg ikke så glad i fisk, ellers ville jeg kanskje ha blitt litt opprørt.
Det er krefter som det vil bli vanskelig å tøyle. Men de må tøyles hvis vi skal ha levedyktige samfunn langs kysten vår, med folk som faktisk driver med fiskeri.
Og hvis styrtrike redere med luksushytter på Sørlandet truer med å flytte til Sveits, må vi ha politikere som har mot nok til å ønske dem god tur.
Butikkene kan jo helt fint også rydde i frukt og grønt, f.eks plukke vekk frukt og grønnsaker som åpenbart er kjipe. Jeg er ikke spesielt interesert i betale for dølle varer.
Butikkene kan jo helt fint også rydde i frukt og grønt, f.eks plukke vekk frukt og grønnsaker som åpenbart er kjipe. Jeg er ikke spesielt interesert i betale for dølle varer.
Nei, det er ikke jeg heller. Som f.eks. løk i strømpe hvor minst en oftere enn ikke er råtten. Men opplever ikke nødvendigvis at det er problemet her, mer bare at folk føler seg berettiget til å fylle sine egne kurver med bær fra andre kurver. Hvis jeg ser at noen druer i en pakke er dårlige så tar jeg heller bare en annen boks, eller lar være å kjøpe. Jeg begynner ikke å pakke om boksene med druer i butikken.
Politivoldssaken i Kongsberg: Simensen hadde både kniv og batong på seg.
Da Simensen ble brakt inn i arresten, ble det gjort funn av batong og kniv.
– Det var bare noe som lå i jakka jeg tok på meg. Jeg hadde litt dårlig tid da vi skulle dra. Den lå i jakka hele tiden, den ble ikke tatt frem, ikke brukt eller vist frem, forklarer Simensen.
Det er krefter som det vil bli vanskelig å tøyle. Men de må tøyles hvis vi skal ha levedyktige samfunn langs kysten vår, med folk som faktisk driver med fiskeri.
Og hvis styrtrike redere med luksushytter på Sørlandet truer med å flytte til Sveits, må vi ha politikere som har mot nok til å ønske dem god tur.
Folks minne går kjapt ut på dato. Å gi bort fiskerettigheter til evig tid burde være riksrettsak, men var god høyrepolitikk.
Høyre og Frp vil videre gjøre tidsbegrensede fiskerettigheter på 20-25 år evigvarende.
– Dette innebærer en full privatisering av en allmenn folkeeiendom, rettigheten av en naturressurs, sier Ingebrigtsen og karakteriserer forslaget som et dramatisk frislipp.
Advarer Erna Solberg mot å legge ned Fiskeridepartementet.
www.an.no
Fra Voffs link - du kan bli rik på fiske uten å fiske. Arven etter Svein Ludvigsen, Høyres store mann i nord.
Kvotekjøp har blitt ren verdipapirspekulasjon. Kjøp og salg av kvoter har også gjort det helt umulig for unge folk som faktisk ønsker å bli fiskere å komme seg inn i næringen.
Det er et skammens kapittel for fiskerinasjonen Norge.
På grunn av verdiøkningen de siste årene, har kvote- og båthandel vært en gullkantet virksomhet, melder NRK. Statskanalen har regnet seg frem til at de 10 rederiene som solgte flest kvoter, hadde mellom 2016 og 2021 inntil 1,4 milliarder i salgsgevinster.
Dette er kjøp og salg av allmenningen. En verdipapirspekulasjon som har eskalert formidabelt siden 2004 da Bondeviks andre regjering, med Svein Ludvigsen som fiskeriminister, gjorde det mulig å eie flere fiskekvoter.
Dette er gammelt nytt for oss som bor langs kysten, - særlig i nord. Om det ikke taes politiske grep, som selvsagt blir svært upopulære blant de det går ut over, så er det kun et tidsspørsmål før fisken "eies" av de store fiskeriselskapene som vil være de eneste som har kapital til å eie kvotene. Deretter er det kun et tidsspørsmål før kvotene er eid av utenlandsk kapital.