Så en liten uppsummering av förmiddagens ohögtidiga test.
Tape blev såklart avspelat på en lättare uppgraderad Studer A810. Vinylen på VdH The Frog via Odin och Lampizator. Vinylen upplevdes som lik i nivå, men på tapen måtte jag upp två snäpp på TVCn för likt nivå som på vinylen.
Det blev Girl Talk som testades och bara A-sidan (On a clear day/I’m in the mood for love) på grund av tiden.
Alla tre har piano i höger kanal och trummor/bas i vänster kanal. På den svenska pressningen ligger trummor/bas ett sted mellan vänster högtalare och center. På AAA och tape ligger trummor/bas i vänster högtalare, så här har man klarat att få ut bredden mer och det upplevs då som mer homogent.
1.
On a clear day
Det är fin utklingning av cymbaler på alla tre med distinkta anslag på piano, men tydligare på AAA och tape. Pianot är aningens ljusare i klang på de två sista. Nynningen från O.P. hörs tydligt i alla tre versionerna, men det kommer fram fler bakgrundsdetaljer på de två sista. Ok ljud, men litt tamt har jag skrivit om den svenska versionen, samt att bas och trummor försvinner i varandra. Det är klarare och renare ljud på AAA jämfört med den svenska och ändå ett knäpp upp på tapen som också upplevs mer dynamisk. Pianot är mer tillbakadraget på AAA/tape, men det passar fint då pianot blir mindre dominerande, som är trenden på den svenska. Ingen stor skillnad mellan AAA och tape har jag skrivit, men stor skillnad mellan de två sista mot den svenska. Den svenska pressningen sliter också med till tider kraftig distorsion vid kraftiga pianoanslag. Irriterande.
2.
I’m in the mood for love.
Lik placering av instrumenter. Knirkeljud från stolar i vänster kanal. Distorsion här också på den svenska, men ingenting av det på AAA eller tapen. På den svenska versionen är pianot i höger högtalare, men i AAA och tapen är pianot mer centrerat. Fler bakgrundsdetaljer som mumling på tape. Tapen har också aningens mer live-känsla och har heller inget tape-sus.
Detta är en låt på nästan 17 min som domineras av ensamt piano i starten. Efterhand kommer trummor och bas in. Igen försvinner de i varandra på den svenska, men är mer luft mellan och tydliga som separata instrument på AAA/tape. Pianot får igen för stor plats på den svenska och fokuset försvinner på trummorna och basen. Det ligger en slags sordin över ljudet på den svenska har jag noterat. Trumljudet tar sig upp mot slutet av sången på den svenska, som också verkar aningen ocentrerad med irriterande svaj. På AAA/tape har de igen mastret instrumenten mer likt. Ingenting sticker ut. Mer homogent och mer luft och aningen mer smekk. Den homogena fremstillingen resulterar i mer behagligt ljud. Låter modernare. Tapen på sin sida är väldigt lik AAA, men är mer smooth och bara dratt ett hack längre än AAA, men utan de stora skillnaderna. Det som slår mig är dock att det inte är fullt så tydligt fundament och tyngde som jag vanligtvis upplever på tape och som, i min bok, gör det så unikt.
Med andra ord så är den svenska versionen frånkörd på alla parametrar av AAA/tapen. Den har ingenting att ställa upp med i direkt jämförelse. De två sista däremot är nästan identiska. Så liten skillnad de mellan att jag lever fint med den AAA-boxen och måste inte ha tapen. Men, tapen är vinnaren totalt sett. Smoothnessen, aningens mer tyngd, finare utklingning, mer linjär och homogen gör att den sticker av som favorit i dag. Också. Det är också helt tydligt att AAA-versionen fått en klar, men varsam, uppgradering. Kudos till folken bak.
Allt i allt en fin måte att spendera onsdagen på. Tack igen till
@Jim I Hendriksen för möjlighet till test och lån av tape.